Love.... sucks?
Satt på bussen på väg till jobbet i dag å såg två 30+are sitta och typ smyghånglar framför mig på bussen.
Eller ja, det var typ tungor i öron och halsmandlar som svaldes. Hursomhelst, det kändes olämpligt för 2 stycken 30-åriga människor att sitta å hångla på en buss. Så jag sa till dem man som jag är att skärp er för fan ni ser ut att vara 16.
Nej det sa jag aldrig. Men ändå.
Det jag däremot kom fram till, och det här tror jag på 100% allvar på, är att jag inte tror att jag någonsin kommer kunna bli så där löjligt kär / förälskad etc att jag skulle kunna sitta å hångla på en buss.
Sorgligt men sant.
En god vän till mig har sagt att när man blir äldre blir man inte kär på samma sätt längre, utan man nöjer sig med någon man kan härda ut att umgås med. Tror detta stämmer rätt bra.
Kan inte minnas sist jag seriöst kände att jag var intresserad av någon, och kan seriöst inte minnas någon var seriöst intresserad av mig.
Kontentan av det hela, jag tror inte längre på kärlek. Man kan ju önska dock.
Det finns ju ett sånt fint uttryck; "its better to have love and lost than to never have loved at all".
Vilket på svenska betyder något i stil med: kärlek ä gött.
Var en gäst på hotellet idag som åkte iväg med ambulans till sjukhuset. Stig ringde ambulansen och jag satt med honom och såg till att han inte kollavippen. Var förberedd på att göra första-hjälpen om han hade slocknat. Med första-hjälpen kursen från februari färskt i minnet tänkte jag:
"30 komprimeringar, 2 inblås, 30 komprimeringar, 2 inblås".
Fuck heller jag rör inte hans läppar, jag är väl inte gay heller. Skulle precis säga till stig att han får fan kyssa / blåsa in luften i snubben när ambulansen kom. Fan tänkte jag och la tillbaka min mobilkamera.
Vi har fått ny kaffemaskin på jobbet också. Svinkrånglig och ser sjukt cool ut.
This is me... now hette en skiva med Amy Diamond
Och detta är jag i världens snyggaste t-shirt. ( JAG gäspar btw)
Saknas:
Toalettpapper, det fina vädret, alla glada stockholmare.
Saknas inte:
Lucas den tåbitande katten. Enbart.
Förövrigt vill jag ha ett par springskor.
Eller ja, det var typ tungor i öron och halsmandlar som svaldes. Hursomhelst, det kändes olämpligt för 2 stycken 30-åriga människor att sitta å hångla på en buss. Så jag sa till dem man som jag är att skärp er för fan ni ser ut att vara 16.
Nej det sa jag aldrig. Men ändå.
Det jag däremot kom fram till, och det här tror jag på 100% allvar på, är att jag inte tror att jag någonsin kommer kunna bli så där löjligt kär / förälskad etc att jag skulle kunna sitta å hångla på en buss.
Sorgligt men sant.
En god vän till mig har sagt att när man blir äldre blir man inte kär på samma sätt längre, utan man nöjer sig med någon man kan härda ut att umgås med. Tror detta stämmer rätt bra.
Kan inte minnas sist jag seriöst kände att jag var intresserad av någon, och kan seriöst inte minnas någon var seriöst intresserad av mig.
Kontentan av det hela, jag tror inte längre på kärlek. Man kan ju önska dock.
Det finns ju ett sånt fint uttryck; "its better to have love and lost than to never have loved at all".
Vilket på svenska betyder något i stil med: kärlek ä gött.
Var en gäst på hotellet idag som åkte iväg med ambulans till sjukhuset. Stig ringde ambulansen och jag satt med honom och såg till att han inte kollavippen. Var förberedd på att göra första-hjälpen om han hade slocknat. Med första-hjälpen kursen från februari färskt i minnet tänkte jag:
"30 komprimeringar, 2 inblås, 30 komprimeringar, 2 inblås".
Fuck heller jag rör inte hans läppar, jag är väl inte gay heller. Skulle precis säga till stig att han får fan kyssa / blåsa in luften i snubben när ambulansen kom. Fan tänkte jag och la tillbaka min mobilkamera.
Vi har fått ny kaffemaskin på jobbet också. Svinkrånglig och ser sjukt cool ut.
This is me... now hette en skiva med Amy Diamond
Och detta är jag i världens snyggaste t-shirt. ( JAG gäspar btw)
Saknas:
Toalettpapper, det fina vädret, alla glada stockholmare.
Saknas inte:
Lucas den tåbitande katten. Enbart.
Förövrigt vill jag ha ett par springskor.
Kommentarer
Trackback
