Btw
Btw, bloggen dör nog inom 1 månads tid. :/
sorgligt men jag har inte presterat på väldigt, väldigt länge.
sorgligt men jag har inte presterat på väldigt, väldigt länge.
Compare me. Uppföljning.
Har inte tittat till Compare people på väldigt länge så jag tyckte det var dags att göra det igen.
Då denna applikation helt solo har krossat mitt självförtroende och självbild så gör den det hela väldigt intressant.
Intressanta nya siffror:
105th more well-mannered Votes: 4 Wins: 1 Win %: 25%
118th more creative Votes: 5 Wins: 1 Win %: 20%
125th more organized Votes: 3 Wins: 0 Win %: 0%
Okej, jag har alltså jävligt dåliga manners, typ vet inte hur jag ska bete mig.
Kreativ är jag inte heller och har fan ingen förmåga att organisera saker.
Tror allt detta beror på att jag försöker vara lite småspontan så mkt som möjligt.
Men, det som gör att jag ifrågasätter hela denna applikationen och resultaten ska ni få se här:
15th better singer Votes: 2 Wins: 2 Win %: 100%
Say no more.
Imorron kommer brossan! WOHO. Ska bli svinkul! vi ska dricka öl och se på dexter. Samt köpa skor till mig.
Onsdag är jättelångtbort dock? Ja.
Men om jag ska vara helt cereal då så har jag ett jävla problem som jag inte vet vem jag ska prata med det om eller hur jag ska lösa det. Så om någon tycker jag verkar lite off så äre förmodligen pga det. Inte för att det är så jättemkt människor som träffar mig on a daily basis framöver men ni som gör det (robin, från och med imorron också Erik) så tveka inte med att konfrontera mig med det. Kanske jag kan öppna upp mig till er.
Blä jag saknar Gaw Juss. :(
Då denna applikation helt solo har krossat mitt självförtroende och självbild så gör den det hela väldigt intressant.
Intressanta nya siffror:
105th more well-mannered Votes: 4 Wins: 1 Win %: 25%
118th more creative Votes: 5 Wins: 1 Win %: 20%
125th more organized Votes: 3 Wins: 0 Win %: 0%
Okej, jag har alltså jävligt dåliga manners, typ vet inte hur jag ska bete mig.
Kreativ är jag inte heller och har fan ingen förmåga att organisera saker.
Tror allt detta beror på att jag försöker vara lite småspontan så mkt som möjligt.
Men, det som gör att jag ifrågasätter hela denna applikationen och resultaten ska ni få se här:
15th better singer Votes: 2 Wins: 2 Win %: 100%
Say no more.
Imorron kommer brossan! WOHO. Ska bli svinkul! vi ska dricka öl och se på dexter. Samt köpa skor till mig.
Onsdag är jättelångtbort dock? Ja.
Men om jag ska vara helt cereal då så har jag ett jävla problem som jag inte vet vem jag ska prata med det om eller hur jag ska lösa det. Så om någon tycker jag verkar lite off så äre förmodligen pga det. Inte för att det är så jättemkt människor som träffar mig on a daily basis framöver men ni som gör det (robin, från och med imorron också Erik) så tveka inte med att konfrontera mig med det. Kanske jag kan öppna upp mig till er.
Blä jag saknar Gaw Juss. :(
2 dumma saker.
Blä.
Skäms för mkt för att berätta om nån av dem.
Men har gjort 2 sjukt dumma saker idag (natt). Det ena kommer jag aldrig göra om. Det andra ska jag försöka inte göra om :/
Skäms för mkt för att berätta om nån av dem.
Men har gjort 2 sjukt dumma saker idag (natt). Det ena kommer jag aldrig göra om. Det andra ska jag försöka inte göra om :/
Relapse?
Ingen relapse ännu så länge. Men sitter här och har svårt att koncentrera mig etc.
Började spela WoW, ett spel som sög ganska hårt. Däremot fick det mig att börja tänka på dota.
Noterade också att de har släppt en ny version med en ny hjälte.
God (eller Alex) give me strengh!
Började spela WoW, ett spel som sög ganska hårt. Däremot fick det mig att börja tänka på dota.
Noterade också att de har släppt en ny version med en ny hjälte.
God (eller Alex) give me strengh!
Öhum.
Vill också understryka att det faktum att det bara tar 1 vecka från det att jag slutar spela DotA tills att jag har hittat mig en flicka att kära ner mig i, är bara en ren slump...
Mitt livs pudel
Är väl helt klart dags att göra den nu.
Efter att i år promotat att man inte kan bli kär längre och att alla som blivit det bara är tragiskt lurade som vill så gärna känna nåt att dom tvingar fram nåt halvdant.
Varning, detta är väldigt pluttinuttit inlägg. Lev med det.
Har seriöst trivts ganska bra med att vara likgiltig till ämnet eftersom man vet att man inte behöver bry sig alls så länge som man själv är nöjd (och ens kära vänner förstås).
För att få hela bilden av det här måste jag tillbaka till dagen innan vi åker på roadtrip och vi är i Oslo.
Jag och Oskar ska åka bil till Karlstad och jag fick den briljanta idén att köpa ett sexpack öl och titta på när Oskar packar.
Eftersom Oskar kan vara världens långsammaste människa. Så kom vi typ inte iväg förrens 9-10 nån gång.
Jag var därför tvungen att socialisera lite med Oskars roomates. Alexandra, Carl och Lotta.
Nån pratade om Arvika och frågade om nån skulle dit. Jag kollade kalendern och såg att jag var ledig så jag sa att jag skulle dit.
Hursomhelst.
Har alltid tyckt att den där Alex är ganska fin och så, men likgiltig som man är så bryr man sig inte.
Men när ölen började göra sitt å vi satt å lyssnade på paramore på hennes rum så tänkte jag:
"äh, va fan man kan ju göra ett försök iaf, kanske hon nappar."
Jag: "-Alex, vad har du för telefonnummer?"
Alex: "öh.. 41 (massa siffror)".
Jag: "ooo-kej, t-ack."
Sparar numret iaf. dock en ganska tydlig diss där man inte ens pallar bry sig om att fråga tillbaka ens av artighet.
Åker bort på semester och hare fint nice och trevligt.
Facebookar mig fram till att bo på samma camp som denna Alex även fast jag känner henne inte alls.
Hursomhelst, så fort jag kom till arvika så blev man lite gladare.
Asså alla detaljer vad som hände i Arvika är inte helt klart.
Klart är dock att jag har haft svårt att inte tänka på Alexandra Silversten sen dess.
Och jag är väl överbevisad om att det faktiskt går att känna nåt fint.
Pirrpirrpirr.
Här är världens kanske sötaste mössa på världens kanske sötaste flicka!
Efter att i år promotat att man inte kan bli kär längre och att alla som blivit det bara är tragiskt lurade som vill så gärna känna nåt att dom tvingar fram nåt halvdant.
Varning, detta är väldigt pluttinuttit inlägg. Lev med det.
Har seriöst trivts ganska bra med att vara likgiltig till ämnet eftersom man vet att man inte behöver bry sig alls så länge som man själv är nöjd (och ens kära vänner förstås).
För att få hela bilden av det här måste jag tillbaka till dagen innan vi åker på roadtrip och vi är i Oslo.
Jag och Oskar ska åka bil till Karlstad och jag fick den briljanta idén att köpa ett sexpack öl och titta på när Oskar packar.
Eftersom Oskar kan vara världens långsammaste människa. Så kom vi typ inte iväg förrens 9-10 nån gång.
Jag var därför tvungen att socialisera lite med Oskars roomates. Alexandra, Carl och Lotta.
Nån pratade om Arvika och frågade om nån skulle dit. Jag kollade kalendern och såg att jag var ledig så jag sa att jag skulle dit.
Hursomhelst.
Har alltid tyckt att den där Alex är ganska fin och så, men likgiltig som man är så bryr man sig inte.
Men när ölen började göra sitt å vi satt å lyssnade på paramore på hennes rum så tänkte jag:
"äh, va fan man kan ju göra ett försök iaf, kanske hon nappar."
Jag: "-Alex, vad har du för telefonnummer?"
Alex: "öh.. 41 (massa siffror)".
Jag: "ooo-kej, t-ack."
Sparar numret iaf. dock en ganska tydlig diss där man inte ens pallar bry sig om att fråga tillbaka ens av artighet.
Åker bort på semester och hare fint nice och trevligt.
Facebookar mig fram till att bo på samma camp som denna Alex även fast jag känner henne inte alls.
Hursomhelst, så fort jag kom till arvika så blev man lite gladare.
Asså alla detaljer vad som hände i Arvika är inte helt klart.
Klart är dock att jag har haft svårt att inte tänka på Alexandra Silversten sen dess.
Och jag är väl överbevisad om att det faktiskt går att känna nåt fint.
Pirrpirrpirr.
Här är världens kanske sötaste mössa på världens kanske sötaste flicka!
RIP Dota!
DotA
06-10-2006 - 30-06-2008
RIP
Blizzard fick idag för sig att updatera Warcraft 3 på ett sätt som gjorde att man inte kunde spela med olika versioner.
Detta har gjort att min dator måste ominstallera WC3 för att få DotA att fungera. Något som jag känner är ett för stort projekt.
Alltså måste här tackas farväl till DotA som är utan tvekan den absolut största drog jag någonsin träffat på.
Du fanns alltid där för mig när jag var ledsen.
Du fanns alltid där för mig när jag behövde fly från verkligheten.
Ingen i DotA dömde mig efter vad jag gjorde i verkligheten, synnerligen inte med tanke på att man kunde hitta på vad som helst.
Du kunde göra mig glad på ett sätt ingen annan kunde.
Under de 19 månader vi haft tillsammans har jag alltid tänkt på dig.
Du fick mig att säga upp mig från mitt förra jobb.
Du fick mig att sluta plugga när jag gick på universitetet.
Det låter som att du bara sabbat för mig och förstört. Men jag ångrar inte en enda sekund med dig.
När jag kände mig dålig på alla sätt fanns du där och bevisade att jag var bättre än alla andra så många gånger.
Mina första 5 månader med DotA körde jag med WC3 -Banlist, och den höll reda på hur många matcher man spelade.
Den räknade upp till 1120 spelade matcher. Räkna på att en match är i snitt 50 min lång och ni inser snabbt hur mycket dota har hjälpt mig här i livet. Och just ja, detta var ju bara första 5 månaderna, lägg till 14 månader till och ni får ett rättvist tal.
DotA, tack för allt du gjort för mig och all den glädje bara DU har kunna ge mig.
Tack också till alla ni som förgyllt denna tid i mitt liv tillsammans med mig.
Tack främst till Burner-, men också: AbusethisFeeder, Itzakh-, Ramen, BottleofWhine, Squidsword, HeroinKing, DigBick.
Ni har för alltid en varm plats i mitt hjärta.
Jag slutar spela dota som en medioker nobody, men jag minns min glanstid då jag var fruktad överallt, detta var när jag hittade blinkdaggerns storhet före alla andra.
Farväl också till mina nicknames:
t0nf1sken, Worse_than_you, ChocolateBear, Dota-ChiCk, Chicaswithguns
06-10-2006 - 30-06-2008
RIP
Blizzard fick idag för sig att updatera Warcraft 3 på ett sätt som gjorde att man inte kunde spela med olika versioner.
Detta har gjort att min dator måste ominstallera WC3 för att få DotA att fungera. Något som jag känner är ett för stort projekt.
Alltså måste här tackas farväl till DotA som är utan tvekan den absolut största drog jag någonsin träffat på.
Du fanns alltid där för mig när jag var ledsen.
Du fanns alltid där för mig när jag behövde fly från verkligheten.
Ingen i DotA dömde mig efter vad jag gjorde i verkligheten, synnerligen inte med tanke på att man kunde hitta på vad som helst.
Du kunde göra mig glad på ett sätt ingen annan kunde.
Under de 19 månader vi haft tillsammans har jag alltid tänkt på dig.
Du fick mig att säga upp mig från mitt förra jobb.
Du fick mig att sluta plugga när jag gick på universitetet.
Det låter som att du bara sabbat för mig och förstört. Men jag ångrar inte en enda sekund med dig.
När jag kände mig dålig på alla sätt fanns du där och bevisade att jag var bättre än alla andra så många gånger.
Mina första 5 månader med DotA körde jag med WC3 -Banlist, och den höll reda på hur många matcher man spelade.
Den räknade upp till 1120 spelade matcher. Räkna på att en match är i snitt 50 min lång och ni inser snabbt hur mycket dota har hjälpt mig här i livet. Och just ja, detta var ju bara första 5 månaderna, lägg till 14 månader till och ni får ett rättvist tal.
DotA, tack för allt du gjort för mig och all den glädje bara DU har kunna ge mig.
Tack också till alla ni som förgyllt denna tid i mitt liv tillsammans med mig.
Tack främst till Burner-, men också: AbusethisFeeder, Itzakh-, Ramen, BottleofWhine, Squidsword, HeroinKing, DigBick.
Ni har för alltid en varm plats i mitt hjärta.
Jag slutar spela dota som en medioker nobody, men jag minns min glanstid då jag var fruktad överallt, detta var när jag hittade blinkdaggerns storhet före alla andra.
Farväl också till mina nicknames:
t0nf1sken, Worse_than_you, ChocolateBear, Dota-ChiCk, Chicaswithguns
